Vädret var vackert och vi bestämde oss för att ge oss ut och försöka ta oss neröver, vi var inte säkra på hur långt vi ville ta oss. Vackert väder som sagt, vattnet var lugnt och vi kunde åka ganska fort, för motor, utan för mycket motstånd och drag ifrån dieseln.
När vi passerade fjällbacka var det mörkt och vackert och hamnen lyste upp jättefint. Tyvärr tog jag inget foto av det, de andra kan ha filmat det men jag har inte sett igenom materialet ännu. På tal om material så har vi mer än vad vi kan tanka upp, så när jag kommer hem till Göteborg ska jag ta en sväng förbi lägenheten och trycka ut det mesta jag kan, så att vi kan sätta våra redigerare i arbete!
Vi fortsatte tuffa på, och vid 23 snåret undrade Egil om vi ville fortsätta, det ville vi. Tuff tuff. Vi hittade oss ner till en naturhamn, en bit ovanför Sotenäskanalen. Den var proppad med båtar och vi klurade på hur vi skulle ta oss in på bästa sätt. En plan blev lagd, som innefattade att Egil skulle ut i jollen.
Som bekant med den här seglingen kan saker sällan gå helt rätt. Repet hade trasslat sig så jag försökte trassla upp det, samtidigt som de andra stod vid roder och ankare, samtidigt som jag behövde trycka på mot en av segelbåtarna med båtskroken. Vinden låg på ifrån “fel håll” så vi blev att driva mot den plastiga segelbåtarna. Att göra flera saker samtidigt på två sidor av båten är inte idealt. Vi misslyckades med den anläggningen. Vi gick ut, tog upp ankaret och bestämde oss för att prova igen. Jag var dock väldigt tveksam.
Vi skulle göra om samma sak igen, fast bättre. Repet var upptrasslat, men jag noterade kort att det fortfarnde var lite tvinnat, men tänkte det går nog bra. Vi la ankaret längre fram denna gång. Egil tog sig iland men hittade inte ringen. Det visade sig att den var under vattenytan och han fick vada för att få i den. Nämnde jag att det var bäcksvart?
Eftersom jag är som jag är, frågade jag vid mer än ett tillfälle hur det gick. Irritationen från Egil ökade, jag förstår honom. Sen hörde vi ifrån land “Psssssst” och Egil började svära, rätt rejält. Eftersom det var så mörkt som det var, tänkte både jag, Sebastian och Olof att det måste ha varit jollen, som vi precis köpt, som gått sönder. Åh nej! Det visade sig dock efter en liten stund att Egils flytväst hade lyckats lösa ut sig medan han slogs och kämpade med repet, och det var inte direkt lättare att hantera att fästa båten när man har en tjock flytväst runt huvudet som försöker rädda livet på en fastän det inte behövs.
Vid det här laget hade vi börjat väcka folk. Egil fäste båten, fast vi förstod inte det, och sprang i väg. Vi stod där och undrade vadfan han höll på med och fortsatte försöka hålla oss i bra riktning. Båten fastnade mot en stenhäll, och vi kunde inte komma närmare land, samtidigt som vi låg för nära segelbåten. Vi bestämde oss för att göra loss och ge upp. Det hade vid det här laget förmodligen gått 2 timmar till.
Repet låg fortfarande fast i land och Egil var ombord på båten, så Sebastian offrade sig och gav sig ut för att lossa, samtidigt som vi släppte repet och skickade ut båten direkt för att inte mosa några segelbåtar. Vi vill inte ha båtfrag under denna segling.
Det är bara några timmar kvar tills bron i kanalen öppnar, vi beger oss ner. Det tuffade på utan större problem, och vi bestämde oss för att tvinga ner Olof i säng, han var alldeles för trött, vilket hade kunnat vara en anledning till att det inte gick så bra för oss. För att vara ärlig var vi nog alla för trötta.
Kanalen alltså, den har en bro på 7 meter, som är lite för låg för oss, men de har bara öppet för öppning vissa tider på dygnet och vi var alldeles för sent ute. Vi hittade dock en privatbrygga (tror vi) strax innan mynningen där vi i akut brist på annat la oss fast. Vi var alldeles för trötta för att försöka med något mer avancerat. Det var heller inte smärtfritt men mycket bättre än alternativen.
Ännu en tuff natt med Piratskutan. Vi kom i säng kring 5. Bestämde oss för att gå upp vid 9.
Marie till Riksdagen
woha! #
*njuter av lugnt hav (i hamn)* 
#
