Kaos, hade natten innan varit. Inte ovanligt för denna segling, bli inte avskräckt!!
Innan vi gick och la oss hade vi tryckt i oss lite att äta för att fylla på energin som gått åt under natten och pratat lite om vad som hade hänt. Vi skrattade en hel del för att i var övertrötta, tillräckligt för att väcka Olof. Vi kröp i säng för några timmars sömn.

När klockan var 9 ringde 3 klockor samtidigt, vi hade bestämt att låta Olof fortsätta sova, han hade defintivit tagit ut på sina krafter lite för mycket de senaste dagarna. Vi andra klev upp, kastade i oss det lättaste vi kunde göra till frukost, dvs inget te för det tar lång tid, och sen bar det iväg. Vi gjorde loss och åkta ut mot kanalen.

Sotenkanalen var en vacker och mäktig, om än smal och liten kanal. Vi fick styra på rätt friskt och hoppas att vi inte skulle vara för bred för vissa möten. Utmaningar är ju alltid trevligt, men det börjar ändå kännas som om vi har haft rätt många av dem på senaste.

Efter kanalen låg vinden på rätt håll och vi kunde äntligen dra upp seglen en stund. Hittills hade vi bara figurerat som en glorifierad motorbåt, med mastar men utan att använda seglen avsevärt. Äntligen seglade vi. Vinden låg rätt, solen sken och vattnet var relativt lugnt. Vi har varit duktiga på att dokumentera det hela, men endast med video, så ni får vänta lite med att se vad vi har gjort!

Eftersom vi knappt sovit och varit uppe hela natten bestämde vi oss efter att vi seglat och började gå på motor igen att vi skulle få ta micropauser, för att få upp lite av energin innan vi tog oss till Lysekil. Medan Styrman Stefan, som vi kallar Sebastian eftersom att Egil insisterar på att kalla honom för Stefan i alla stressade situationer, vilade stod jag vid rodret. Ett av probleme är dock att jag är för kort för att se över förarhytten, men det gick rätt okej. Det var stora dyningar och jag njöt av hela upplevelsen. Det var min tur att styra!
Jag insåg när jag stod där att jag är inte rädd, jag känner viss respekt, men jag är inte rädd. Jag är osäker på om det är bra eller dåligt. Jag vågar mer nu än vad jag har gjort förr och denna segling är den största utmaningen jag har tagit mig an hittills i mitt 24åriga liv.

Jag och Sebastian bytte av när jag kände att jag började nicka av, och jag fick microvila en 20minuter, tror jag. Sedan var vi framme i Lysekil! Äntligen. Det var rätt fullt i hamnen men vi hittade en fin plats på utsidan som vi la till emot. På grund av visst kaos kom inte alla banners ner, men vi hade åtminstone flaggan i topp.