Just nu läser jag igenom Välkommen till Övervakningssamhället, skriven av Kristoffer Gunnartz. Efter att nyligen ha läst Michael Moores Korkade Vita Män som jag kopplade mycket till det pågående valet, så får jag ännumer kopplingar till detta val när jag läser denna. Självfallet handlar den om övervakning och jag är mitt i ungefär. Varje stycke jag läser lär jag mig något nytt, inte för att jag trodde att jag visste allt redan men det är sjukt fascinerande.

Jag stötte på tre stycken, som passar väldigt bra dagen till ära (11 sept 2010), som jag ville dela med mig av. Det handlar om övervakningssystem och främst biometriska system.

Men för de allra flesta metoder hade utvecklingen gått trögt eftersom de apparater man lyckats få fram hade visat sig ha flera stora nackdelar.
[...]
De flesta metoder tenderade dessutom att orsaka obehag hos användarna. Att tvingas visa sitt öga för en maskin, eller att ge ifrån sig sitt fingeravtryck, var något som många förknippade mer med brottsutredningar och framtidsmörk science fiction än med att ta sig in på jobbet eller hämta ut pengar på bankomaten. Och så var det ju förstås det här med pålitligheten. För tämligen många av de biometriska system som testats under verklighetsliknande formar hade visat sig fungera ganska dåligt – ibland rent ut sagt uselt. Det här var problem som gjort tekniken både svår att lita på och svår att sälja.

Men den 11 september 2001 verkade den typen av problemtänkande mer eller mindre ha sopats av banan. Med tv-bilderna av World Trade Centers brinnande skyskrapor tycktes gränsen för hur mycket säkerhet fick kosta ha flyttats fram med storsteg – lika snabbt som samhällets acceptans tycks ha ökat för det obehag och de misstag som tekniken kunde orsaka.

Efter den 11 september så eskalerade utvecklingen av övervakningssystemet, och trots att man sett flera problem med det innan så ignorerade man nu dessa i hetsjakten på terrorismen.

Störst var kanske magplasket kring försöken som gjorts med ansiktsigenkänning. Tekniken byggde på en oerhört komplicerad kedja av processer. Det handlade om datorunderstödda kameror som inte bara skulle kunna urskilja vad som var ansikten i en framrusanda folkmassa, utan dessutom känna igen efterlysta individer genom att leta efter deras unika särdrag mitt i vimlet – en exakt kurvatur på en käklinje, placeringen av ett öra i förhållande till ögonen, eller hudens speciella textur och färgton. Och utvärderinga hade visat att systemen var minst sagt känsliga – att det kunde räcka med en krafit solbränna, ett odlat skägg eller lite extra hull efter julmaten för att kamerorna skulle ta miste.

Och trots förespråkarnas lovord om snar förbättring så kvarstod det faktum att tekniken på flera av de platser där den suttit uppe aldrig någonsin lyckats fånga en enda misstänkt brottsling eller terrorist – men däremot pekat ut så många oskyldiga personer att den levande övervakningspersonalen knappt orkade reagera på systemets varningar längre.

Hur ska man hinna med att övervaka all övervakning?

Om ingenjörernas garderingar fungerade eller inte var det väl egentligen ingen som riktigt visste. Men skulle man tro de mest drivna kritikerna så spelade det kanske ingen större roll. Enligt dem handlade den enorma satsningen på biometriska kontrollsystem inte främst om att skapa en säkrare värld, utan om att skapa illusionen av en sådan. Det var ju sådant man vann val på i de flesta av världens länder – och sådant som gav nöjda kunder.

Det är nog detta som stack i ögonen mest på mig. Jag blir rätt upprörd. Tänk på det i detta valet. Vad är det för illusion som skapas denna gång?

I bokyllan här hos min Farmor såg jag 1984, som jag fortfarande inte läst. Vi har större grejer att frukta, som HAX uttryckte det “Indect – Självaste Orwell hade häpnat”. Indect är Datalagringsdirektivet på anabolasteroider och radioaktivitet, med kamera och mikrofoner.

Från HAX:
Då summerar vi igen: Man håller på att utveckla en oerhört grundlig och synnerligen integritetskränkande övervakning – av aldrig tidigare skådad omfattning. Och nu har man bestämt att det inte är bra att medborgare, media och aktivister känner till den. Allt detta i ett samhälle där våra medborgerliga fri- och rättigheter och vår rättsstat sakta monteras ner – i namn av war on terror och på grund av politisk klåfingrighet.