Lagstiftning

...now browsing by category

 

SecondHandspel, en fara?

Saturday, August 28th, 2010

Använda spel är tydligen ett stort problem. Speciellt när de säljs igen. Skaparna bakom spelet luras ju på ännu en vinst. Eller hur var det nu?

Är det, bör det vara, förbjudet att sälja vidare något man har köpt in, oavsett om det är till över eller underpris? Det görs ju med det ena och det 74:e, gnäller Nintendo över att gammla 8-bitar spel säljs svindyrt i oöppnade förpackningar nuförtiden?
Om spel går vidare i generationer, ni vet internet-tid, är det väl bara en bra sak, förhoppningsvis fastnar spelarna och kommer bli sugna på att köpa fler spel av er, om ni faktiskt gjort ett riktigt bra spel så att ni förtjänar det!
Kanske ni borde fundera på alternativa möjligheter. När kommer det första spelet med Flattr-knapp efter man dödat en boss, eller låst upp något coolt? (okej kanske inte mitt i spelet, men på sin profil på hemsidan eller något coolt) Ge era användare, era konsumenter fler möjligheter! Låt dem vara delaktiga.

Det är inget fel att sälja vidare eller ge bort ett spel, det är inget fel att sälja vidare eller ge bort en bok. Just av den anledningen kulturbombar Piratpartiet diverse platser i Sverige på diverse tillfällen fram till valet. Håll utkik efter det!

Manifest och Barnporr

Saturday, August 14th, 2010

Jag har funderat i några dagar kring att skriva mer om hela barnporr-problematiken och samlat på mig en del länkar. Jag är inte säker på att jag kommer få in allt i sammanhanget, men jag ska försöka åtminstonde.

Vi kan börja med att gå tillbaka i tiden. I början av 2008 skrev Christian Engström en sammanfattning. “Barnporrlänkar för nytillkomna“. Att använda barnporr istället för “Varg” har varit i mode i några år nu. Det är ett ord som politikerna förstår. Barnporr är farligt. Då lyssnar dem. ECPAT och Rikskrim visar allt för hemska bilder när de förklarar att barnporr är dåligt.

När vårt manifest släpptes var Niklas Dougherty snabb att kommentera på det som ett liberalt manifest.
Han beskriver vårt manifest med två riktigt bra stycken.

Sjökorten täcker de tre områdena integritet, kultur och kunskap, vilket kan tyckas relativt futtigt jämfört med de omfattande kataloger gammelpartierna har. Men vid en närmare anblick ser vi här att piratpartiet pratar ordentlig revolution, att man avser förändra i så mycket högre grad än samtliga andra partier tillsammans.

Detta är ett mycket starkt valmanifest med stora mått av förändringar från ett auktoritärt samhälle där demokratin börjat luckras upp ordentligt till ett fritt samhälle där demokratin stärks avsevärt. Jag känner mig i och med detta manifest stolt över att vilja lägga min röst på piratpartiet och att i övrigt argumentera för dess sak – detta är mitt parti, detta är ett liberalt manifest som heter duga, ett manifest och ett parti alla liberaler som blivit politiskt hemlösa bör stödja.

Sedan “pratade Rick bort sig” i Ekot, och vi fick höra från andra partier att det var kört. Piratpartiet sades gå i graven, jag vågar idag, med korten på bordet säga att de hade fel.
Ja, Rick gjorde bort sig, därav dementin, eller förtydligandet som vi kallat det. Vi var snabba med att släppa ett nytt valmanifest.

Ja, vi fick försvara honom med näbbar och klor. Vissa undrar varför vi gör det, med stor anledning är det att vi tror på honom och på partiet. Personligen vet jag att jag har alldeles för lätt att gå in i defensiv position direkt när det kommer kritik. Men det är för att jag har satsat enormt mycket på Piratpartiet, och att jag tror på att vi kommer komma in i Riksdagen. Det slår ibland fel, riktigt fel. Saknar länk för att beskriva hur det är och varför man går in i en sådan försvarsposition ibland.

Olof förklarar varför det slår fel så här ibland med ett väldigt träffsäkert citat:

Bara så alla vet: PP är ett sakfrågeparti. Våra medlemmar, inklusive partiledaren, fokuserar på frågorna ur ett idelogiskt perspektiv snarare än att oroa oss för stil och misstolkning. Det är måhända något vi behöver bättra oss på, medges, speciellt när vi försöker ta oss in i riksdagen.

Men du, var lite godtrogen som omväxling och se oss utifrån perspektivet att vi är aktivister, doers, ideologer. Vi tar tag i saker, vill förändra strukturer som är orättvisa eller helt enkelt funktionsodugliga och rättsosäkra.

Det är viktigt att vi påpekar varför vi inte siktar på mer saker, det är viktigt att förklara varför vi vågar ta i barnporrsfrågan när ingen annan gör det.
Fortsatt stöd får vi, trots att några av våra större supportrar vacklade lite. Rädslan att en yttran om att rösta på Piratpartiet skulle betyda pedofilkramare, eller dylikt, började infinna sig. En del partister ställde sig upp rakryggat med stöd för Rick och Piratpartiet. Själv blev jag överumplad med en direktsänd intervju innan jag insett vad som hade skett.

Emma fortsätter än idag att banka sin panna när hon försöker diskutera PR med oss. Jag klandrar henne inte om hon ger upp, och förstår samtidigt att hon fortsätter kämpa. De första dagarna var jobbiga, ute på seglingen bestämde vi oss för att gömma oss över helgen. Men nu har det lugnat ner sig igen, internet kanske aldrig glömmer, men de flesta i allmänheten gör det. På gott och ont.

För att citera Dougherty igen

Barnpornografi är förstås en helt annan fråga, eftersom det där rör sig om icke samtyckande övergreppshandlingar av en art som strider mot autonomiprincipen. Barnporr är alltså ett verkligt problem som inte har så mycket med moralbegrepp att göra – även om övertonerna och den perifera diskursen är av moralisk art. Internet har här helt kullkastat den kontroll man tidigare haft kring sådan distribution, och svaret har inte låtit vänta på sig: censur av kinesisk modell har börjat tillämpas på nätet, och även här arbetar konsensuspolitiken i riktning mot att utvidga censuren i hela EU. Det är framförallt tecknat material som censureras, material man inte kommer åt då det inte är olagligt i mer än en handfull stater, inklusive Sverige.

Den verkliga barnporr som distribueras på nätet finns i slutna rum som inte kan censureras bort. Där nyttjar man istället infiltration och samordnade internationella aktioner för att komma åt distributörer. Censuren har mer en funktion av att ”skicka signaler” till vanliga medborgare om att den här typen av material (vanligen tecknat) inte är lämpligt.

Det ska inte vara straffbart att avbilda fiktiva barn. Barnporr, vad är barnporr för dig? Ett övergrepp som dokumenteras är integritetskränkande oavsett. Unga flickor och pojkar som tar foton av sig själva och lägger ut på nätet, och sedan ångrar sig, kränker man deras integritet om man kommer över de bilderna då? En tecknad bild, av pre-pubertala ungdommar, är det också barnporr? Är nakenhet alltid porr?
När vi pratar om pedofili så menar vi väl ändå dem som utagerar sexuella handlingar med barn? När ska vi satsa på att hjälpa dessa personer istället för att bara prata om det som att de är ett stort hot mot samhället? Det kanske är samhället som är ett stort hot emot dem? (nej övergrepp är aldrig rätt, besides the point here tho.)

Nu har det även gått så långt att DN blivit anmälda för barnporrbrott. Det ska bli intressant att se var denna karusell kommer sluta. Piratpartiet behövs mer än någonsin!

Möte med Kulturskaparna i Almedalen

Wednesday, July 7th, 2010

Igår på min tredje dag i Almedalen gick jag på ett evenemang av Kulturskaparna, Open space om upphovsrätt och lösningar för användning av kultur på internet.
Det var enormt mycket intressanta diskussioner om hur vi ska hitta lösningar kring upphovsrätt och att få leva på sitt skapande. Tyvärr så var det inte lätt att hinna någonstans i diskussionen eftersom att man först skulle förklara vad man faktiskt hade för inställning.

Jag känner att jag fick god kontakt med några kulturskaparare och förhopppningsvis har jag fått folk att tänka lite. De fick självklart mig att tänka också. Jag satt med gruppen som skulle diskutera bild, vilket resulterade i diskussioner om Bildkonst, Videokonst och Fotografi.

Det känns verkligen att en dialog har öppnats upp mellan “internet” och kulturskapare, vilket inte är annat än bra. Ingen blev kallad tjuv och det startades en kommission som i den gruppen ansågs värdig att diskutera vidare hela detta för att finna lösningar.

Ett av de största problem är faktiskt att det inte finns EN lösning, utan det krävs väldigt olika lösningar för olika lösningar för olika sorters kultur. Vi har alltså inte ett svar. Från Piratpartiets sida vet vi att vi vill reformera upphovsrätten för att gynna de enskilda kulturarbetarna (både skapare och utförare) mer än vad de görs idag. Det finns förmycket mellanhänder, och jag vet inte om jag heller vill att det ska lagstiftas något som ger dem mer än rätten att kunna tjäna pengar på det. Men det får nog bli ett helt annat inlägg. Jag ser i alla fall Flattr som ett sätt att få pengar man aldrig skulle få annars. Men inte nödvändigtvis något man vill leva på.

Opera Improvisatörerna stod för underhållningen och gissa vad, jag pratade med dem om Flattr! Jag filmade deras sista två framträdanden på evenemanget. Efteråt gick jag fram och frågade om det var okej att de gick bra att jag la upp det på Youtube, samtidigt nämnde jag Flattr för dem, och bad om dersa fulla namn. Linus Flogell, Sara Wilén och Gregor Bergman på Piano.

Jag verkar definitivt inte vara den enda som fick ett positivt intryck ifrån detta. Bland piratpartister pratade vi om det hela kvällen hemma, vilket otroligt bra samtal vi hade, det var inte “den gamla vanliga” pajkastningen. Johan Ronström säger bland annat att: Min ståndpunkt som jag försökte förmedla var att man måste skilja på diskussionen om huruvida man ska kunna säkra inkomst för att leva som musiker och den om rätt till kontroll av sitt verk. Min bestämda känsla var att de gamla rävarna har en modell i huvudet som de förutsätter att alla håller med om, men som inte alls finns hos oss de yngre deltagarna. Det märkte man bl.a. när Jan beskrev argumenten om att ekonomiska rättigheter inte är ägande som semantiska.
Även han hade nämnt Flattr som en möjlighet.

Jag ser fram emot fler givande samtal med Kulturskaparna!

The Pirate Bay opinionsbildaren

Friday, July 2nd, 2010

Idag går det att läsa i Aftonbladet att några av Piratpartiets riksdagskandidater syftar att driva The Pirate Bay inifrån Riksdagen när vi kommit in.

I april, för ett år sedan, skrev Mikael Nilsson ett genialt debattinlägg i SvD Brännpunkt. The Pirate Bay är opinionsbildare, att blockera dem blir i praktiken politisk censur.
Fortfarande idag verkar man inte förstå att The Pirate Bay var och är mycket mer än en sida för fildelning. TPB insåg tidigt hur mycket inflytande de hade och valde att förvalta det väl berättade Peter Sunde nyligen på en föreläsning jag livebloggade ifrån. Bara senaste året har jag sett flera exempel på det.
2008 inför omröstningen kring FRA dedikerade de hela första sidan på svenska med en länkning till StoppaFRAlagen.nu, som bland andra Mikael Nilsson hade startat upp.
I sitt debattinlägg i SvD skrev Mikael Nilsson bland annat:

På kvällen den 9 juni, runt kl 22.00, släpptes hemsidan stoppaFRAlagen.nu. Ett dygn senare, den 10 juni, visade vår besöksmätare på över 100.000 besök. Nästa dag, den 11 juni, registrerade vi, utöver en fortsatt anstormning på runt 100.000 besökare, ytterligare några tusental som verkade komma till sidan efter att ha sett vår helsidesannons på sidan 3 i DN samma dag.
Som ni förstår fattas det en källa till besökare för att bilden ska bli riktig. Svaret har ni kanske redan gissat – en överväldigande majoritet av våra besökare kom från förstasidan på thepiratebay.org, där en stor banner länkade direkt till stoppaFRAlagen.nu. Frågan engagerade tydligen personer på The Pirate Bay och Piratbyrån, och vi var förstås tacksamma för uppmärksamheten.


För ett år sedan var första sidan grön, och den hette inte längre The Pirate Bay, utan The Persian Bay. De valde att använda sin makt, för ja de har makt, till att stödja förtryckta.

I dagarna publicerades en debattartikel skriven av Anna Troberg och Rick Falkvinge, åter igen i Brännpunkt.
Sluta behandla internet som ett laglöst land.

Stockholms tingsrätt slog nyligen fast att det inte är olagligt att länka till upphovsrättsskyddat material. Journalistförbundet drog söktjänsten Retriever inför rätta, men tingsrätten förstod det orimliga i målet och fattade ett insiktsfullt och självklart beslut: Ett internet utan länkar är otänkbart, de är nätets byggstenar.

Tyvärr gäller inte samma regler för alla. Efter ett hovrättsbeslut kommer internetleverantören Black Internet att få böta en halv miljon kronor om de inte hindrar sina kunder från att komma åt de länkar The Pirate Bay erbjuder. Därmed har de inget annat val än att helt blockera The Pirate Bay.

Därför har Black Internet inget annat val än att blockera TPB och blir alltså tvingade att censurera denna stora opinionsbildare, för att de länkar till torrenter.

TPB rises from the ashesDen 18 maj, 2010, valde Piratpartiet att stödja The Pirate Bay, genom att leverera bandbredd till dem.
Idag publicerar Aftonbladet ännu en debattartikel av Rick Falkvinge som säger att när vi kommer in i riksdagen planerar en grupp av våra riksdagskandidater att driva The Pirate Bay inifrån riksdagen. Det är så enkelt som att vi kommer nyttja kap 4 § 8 till vår fördel för att visa vårt politiska ställningstagande.

8 § Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Att driva TPB inifrån Riksdagen är ett sätt för oss att visa att vi inte bara diskuterar utan även levererar.


Lucas stoppar pressarna, Q hoppas på en säker hemmahamn, Janne säger att TPB + Riksdagen = sant. Piratpartiets pressmedelande, Christian Engström gör en bra sammanfattning av läget och innebörden.

Är jag kriminell nu?

Thursday, July 1st, 2010

Jag såg just bilderna här och börjar fundera på om den söta bäbisen på bilden, gör mig till pedofil.

Från och med idag är det alltså olagligt att se Den Blå Lagunen, ni minns den där filmen med en ung tjej, Brooke Shields, och en ung man blir fast på en ö och deras kärlek börjar växa, även till det fysiska.

Livbåten skriver i sitt inlägg bland annat två enkla punkter som förklarar förändringarna i barnporrlagen:

  1. Förbudet mot barnpornografi utsträcks från att gälla innehav och distribution till att även omfatta tittande på barnpornografiska alster.
  2. Definitionen av vad som är barnpornografi utsträcks till att gälla alla pornografiska skildringar av barn under 18 år. Även fullt pubertetsutvecklade barn och även om åldern inte framgår av bilden eller sammanhanget.

Q gör en bra analys av förändringarna som nu har trätt i kraft.

Sedan får jag nog repetera samma lista som Göran Widham, med remix;

  • Radera fotoalbumet från ungdomen på datorn
  • Går igenom hårddisken och raderar badbilder från min och mina syskons tidiga somrar.
  • Slutar porrsurfa.
  • Slutar använda Google-bildsök till att leta efter illustrationer som på något sätt har med nakenhet att göra
  • Slutar läsa Johanna Sjödins och en hel del andra av mina favoritbloggar.

Lucas är övertygad om att han är klassad som pedofil nu. Fast han själv bara är 15 år, och det finner sig helt naturligt.

Replik: Personliga integriteten allt viktigare

Friday, June 4th, 2010

Jag jobbar hårt med min kandidering, jag försöker hålla mig ajour i relevanta frågor, så som integritet. När en moderat som röstade Ja i till FRA-lagen då skriver en debattartikel i NWT om att den personliga integriteten är viktig, börjar man fundera. Men låt oss börja med lite bakgrund innan vi går till att diskutera själva artikeln.
Brännström har tidigare skrivit:

Fram till midnatt den 16 juni har jag fått cirka 1 300 mail om FRA och omröstningen imorgon. Plus all annan e-mail – så ursäkta även ni – om jag missat något av era mail!

I början försökte jag svara och förklara. Men insåg efter hand att man inte ville ta till sig mina argument och när folk skrev om telefonavlyssning, öppnande av post, totalkontroll av allt, Orwell, 1984 och annat felaktigt insåg jag att man gått på propagandan från piratpartiet och andra. Tacka sjutton för att folk blev livrädda!

“Propaganda” … Okej… Låt oss fortsätta.

Hon säger i sitt kommentarsfält till inlägget bland annat:

Vi står så långt ifrån varandra i uppfattning vad FRA-lagen innebär som jag FAKTISKT läst! Vi har olika uppfattningar om både teknik, syften och konsekvenser att inte någon kommer att övertyga någon.

Jag är riksdagsledamot och har därför ansvaret för allt som rör vår konstitution och de beslut vi fattar. Om man tror att jag tar lätt på det och inte sätter mig in i frågan har man fel.

Det finns många som har en helt annan uppfattning än den kritik som framförs här. Men de varken bloggar,mejlar,demonstrerar eller syns och hörs offentligt. Men de ringer mig och de kommer fram på stan och i andra sammanhang och säger vad anser.

Vi får väl se vad hösten och framtiden kommer att innebära för den här frågan. Jag är lugn när det gäller regeringens kompletteringar av skyddet för personlig integriteten.

I ett annat inlägg pratar Brännström om okunskap. Men börjar det hela med att säga

Ibland tror jag FRA-kritikerna sysslar med signalspaning. Så fort jag skriver något om FRA på bloggen så blir det direkt mängder av kommentarer. Intressant.

Det kallas internet! Men jag vet inte om jag orkar med den diskussionen! Säker på att flera andra dragit det redan.

Alla dess inlägg har fått intressanta skrivelser i hennes kommentarfält, som hon generellt är dålig på att svara på. Vilket är synd. Prata med folk som är oroliga direkt istället för med generellt riktade inlägg.

Nu till sak. Katarina Brännström skriver i sin debattartikel i NWT om vackra ord som integritet. Jag blir tveksam till om hon vet vad det betyder? Det kanske betyder något annat för henne än för mig? När man kallar FRA-motståndet för masspsykos, kan man fortfarande prata vackert om integritet? Tydligen kan hon det, hon hade lyckats rätt bra också. Om det inte varit för internet hade jag nog svalt debattartikeln med hull och hår. Internet glömmer aldrig. Tack vare internet så hittade jag inläggen jag citerade och länkade ovan.

Som Brännström själv belyser i sin debattartikel läcker information. All information läcker. Information wants to be free. Detta är den precisa anledningen till varför mer information än nödvändigt aldrig bör lagras. Det är inte bara personnummer vi pratar om här.
Detta har nyligen visats hur dåligt information som lagras i Sverige behandlas av myndigheterna. Ett bra exempel är hanteringen av information av Säpo där de inte ens hade någon funktion för att förstöra den lagrade infromationen. Där förundersökningen i sin tur lades ner, för att de inte var kompententa nog att ställas till svars.

Om Brännström verkligen värnar så mycket om integritet, som hon påstår, borde hon då inte skriva under Nej till Datalagring och kanske Hands off my Google gruppen på facebook?

Debatt: Stockholmsprogrammet

Saturday, May 15th, 2010

Den 6 maj var jag efter Censur/Filter debatten även på en EU-debatt om flyktingpolitik, personlig integritet och människohandel, en after work debatt på Living Room i Gothia Towers.

Anna Lena Brundin modererar kvällens diskussioner med Cecilia Wikström ( FP ) och Anna Hedh ( S ), europaparlamentariker,
Max Andersson ( MP ), riksdagsledamot, Madelaine Seidlitz, ansvarig för flykting och migrationsfrågor på Amnesty, Mats Paulsson, chef för polisens människohandelsgrupp i Västra Götaland samt Maria Åsenius, kabinettschef hos EU-kommissionär Cecilia Malmström.

Upplägget för denna debatt var lite annorlunda. Först blev vi bjudna på buffé, men då vi inte visste om detta, och var hungriga, hade vi precis ätit. Publiken på 99 personer blev tildelade mentometrar för att kunna rösta i olika frågor under kvällens gång. Tror dock att som mest 79 personer röstade vid samma omröstning.

Jag tänker börja med att i frågasätta upplägget. Inget emot Anna Lena Brundin som har precis rätt sorts galna humor för mig, men det kändes oseriöst i en debatt om något såpass viktigt. Jag tycker det är viktigt att debattera Stockholmsprogrammet och dess innehåll.

Kampen mot människohandel, datalagring och EU:s asyl och flyktingpolitik är några av programpunkterna.

Det startade med diskussioner kring flyktingpolitik. Jag har inget problem med att vi tar emot flyktingar, jag anser heller inte att hela EU ska tvingas som en suverän stat att ta emot lika många flyktingar överallt. Detta är mina privata åsikter. Men öppnare gränser, med mindre hårda regler hade varit av fördel.

Datalagring, varför är det ett problem? Eller inte ett problem. Vem ska få tillgång till datan? Här var Max Andersson riktigt bra i sitt uttalande, som jag nu tyvärr inte minns ordagrant. Jag minns att jag tyckte det han sa var riktigt bra, har någon citatet delge mig det gärna. Datalagring i sak måste inte vara ett problem, problemet uppstår när man inte kan hålla systemet tätt ifrån läckor, och vem som senare får ta över informationen. Ser vi på EU så har vi stora främlingsfientliga krafter som är starka inom parlamentet. Det finns mycket data vi inte vill ha i deras händer.
Diskussionen kring datalagring för inte alls så mycket utrymme som den skulle ha behövt, och jag är väldigt nyfiken på varför Christian Engström eller någon annan av våra tappra Piratpartister var inbjudna, varför inte Amelia Andersdotter. Det var trots allt en EU-debatt, och vi har två platser i parlamentet.

Det jag har mest att säga om är människohandel. Här är det lite roligt, för det handlade först om sexköpslagen enligt frågan på skärmen som vi svarade på med mentometern, och det var där diskussionen började. Men enligt programmet, och hur diskussionen fortsatte så blev det människohandel.
Här tycker jag att man klantar sig enormt och blandar ihop begrepp. Sexköpslagen säger:

Sedan 1999 är det förbjudet att betala för en tillfällig sexuell förbindelse i Sverige. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Det gäller både den som betalar för en sexuell förbindelse och den som utnyttjar en tillfällig sexuell förbindelse som någon annan betalar för.

Det är alltså inte samma sak som människohandel/trafficking. Även om det finns relaterande handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Jag tycker det är viktigt att man skiljer på det två.

Jag tror faktiskt inte att vi kommer åt trafficking genom sexköpslagen, inte överhuvudtaget. Däremot om vi tog bort den och lagliggjorde prostitution, så tror jag definitivt att det skulle vara lättare att komma åt de som människohandlar. Att ha fina lagliga bordeller dit personer som behöver den extra närheten kan gå, utan skräck för att lagbrott, få njuta lite en stund skulle nog gynna samhället som så. Färre bitterkukar och fittor helt enkelt.

[edit: Camilla Lindberg yttrar liknande åsikter i Aftonbladet.]

Som helhelt var det intressant, det gav mig lite insyn i annan politik än den jag vanligtvis för, vilket är en minst lika viktigt del.

Debatt: Censur/filtrering

Friday, May 14th, 2010

Den 6:e maj var det en debatt kring EU:s nya lagförslag om censur av barnpornografi på Internet och eftersom det lät som ett intressant ämne för oss Piratpartister, och eftersom Oscar Swartz skulle delta i panelen kändes det extra intressant.
Se debatten i sin helhet, den kommer även sändas i SVTs Kunskapskanalen.

När debatten startade gjordes det tydligt att det inte skulle tillåtas att den började handla om att ifall man inte är för filtreringen/censuren så är man för barnporr istället. Det kändes som en bra start.

Jag kom mycket snabbt att tänka på Cleanternet under debatten. Det kändes för mig som att alla i panelen som var för filtreringen av just barnporr borde se den videon på den sidan, och ta åt sig av det budskapet. Tyvärr så verkar de inte förstå nackdelarna med filtreringen i sig och vilket slöseri med resurser det är.
Ingen verkade se det som ett resursslöeri eller förstå hur mycket viktigare det är att komma åt källan, än att bara blockera den.

Rikard Fröberg funderar också en del kring filterdebatten.

Oscar Swartz berättade om när han för några år sedan gick igenom 300 av cirka 3000 ”sajter” som fanns med på den då läckta listan. Enligt Oscar fanns inga dokumenterade övergrepp på verkliga barn med, men en massa tecknade serier samt en del tvivelaktiga bilder på barn i olika mundering och positioner (vilket ju kan uppfattas som osmakligt i sig). Enligt Oscar finns de verkliga övergreppen på material som endast finns på slutna pedofilnätverk och inte öppet på webben. Poliserna (Sellström från rikskrim och Anders Persson från Interpol) höll inte med. De vittnade om att det visst fanns massor med ”barnporr” öppet på nätet.

Något som både jag och Rikard verkar ha reagerat starkt på är begreppsförvirringen. Det jag reagerade mest på är att många i panelen inte verkar förstå att site är två helt skillda begrepp, beroende på sammanhang. I många fall, speciellt när det gäller barnpornografi, eller annat olagligt spridande av material, så är den inre kretsen baserad på en ftp-site. Dvs inte en vanlig web-site där Alla vanliga dödliga surfare kommer åt det. Här börjar jag även undra om Rikskrim själva vet detta? Men till trots, eller på grund av starka påtryckningar, tycker det är roligt att filtrera ut oskyldiga websiter?

Pladen, aka Jesus, var också på debatten. Hans reflektion kring Ola Lindholm landar ungefär precis på samma ställe som mina tankar gick.

Ola Lindholm, tvprofil och chefredaktör för Kamratposten, ger också uttryck för en ganska besynnerlig åsikt. Han anser att det är fullt riktigt att dömma människor man vet är oskyldiga för innehav av barnpornografi. Ungefär som att lite svinn får man ju räkna med. Ja det är väl så man resonerar i Irak och Afghanistan när man kallblodigt mördar oskyldiga journalister och civilbefolkning.

Det är enormt besynnerligt att man tycker det ska vara okej att offra folk genom filtreringen, men det är då inte okej att offra genom att INTE filtrera? Alltså, offrena för bilderna lider ju självfallet av att dessa finns tillgängliga. Om oskyldiga siter kan gå som svinn, borde då likväl dessa oskyldiga offer kunna gå som svinn. “Det är ju bara websiter” “Det är ju bara bilder” Vilket man skulle kunna sätta upp som motsats.

Ska jag ens ge mig in på The Pirate Bay aspekten? … Rikskrim säger att det finns barnporr på TPB, finns det det ska de antingen tas ner, blockeras, eller ptja. Ja, ni förstår antar jag? Steg ett är i alla fall att anmäla det till The Pirate Bay själva, så kan jag lova att det inte tar lång tid innan det plockas bort.

Jag har en tendens att bli trött på debatter, det är frustrerande när människor inte förstår. Men vi har alla olika spektrum av hur mycket vi förstår och vad vi kan greppa i vårt sinne. Förståelsen för hur vi bör hantera dagens teknik är låg, vilket är ytterst synd. Man ser mer problem än möjligheter. Börja se möjligheterna, börja utnyttja möjligheterna!

SA, The Censorship State

Friday, February 5th, 2010

Yesterday I attended a meeting with the South Australian Pirate Party branch. And of course some of the conversation centered around the recent SA censorship laws. The laws apparently only lasted a day – until the online shitstorm hit the fans. PP SA didn’t even manage to put out a press release before the law was (sort of) retracted. Basically Attorny Geeral Mr. Atkinson promised to repeal the law retroactively after the election (should he still have enough credibility to get reelected), as it seems there is too little time to change it now (the election is on the 20th of March).

This shows what tremendous power blogs have, even in such a (comparatively) blog-illiterate country as Australia.

The Pirate Party was initially planning to run for the state government in SA, the first state to run an election after the formation of PP AU, but had to change plans as time was running short for them. PP SA will however run a publicity campaign during the election campaign period, informing voters about alternatives  and the previous conduct of politicians.

The SA branch is the largest PP AU branch with about 200 members.

Egil Moeller, reporting directly from South Australia, The Censorship State

Pliktexemplar del 2

Sunday, December 6th, 2009

Detta inlägg är en fortsättning på mitt tidigare inlägg om pliktexemplar. Jag försöker här svara på de frågor och den kritik av förslaget jag fått.

Anders Andersson frågade om förslaget skulle tvinga publicering av privat information och jämför med FRA-lagen. Målet med förslaget är inte att tvinga någon att publicera helt andra, nya dokument, utan bara rent tekniskt andra versioner av saker de redan publicerat till allmänheten, det vill säga även till staten. Någon helt ny information ska staten, eller någon annan, altså inte få tillgång till, bara en annan, mer lättredigerbar version. Staten skall absolut inte få tag i någon version av dokument/verk som inte publicerats till allmänheten (utan tex bara skickats mellan två företag med en affärsrelation). Det kan hända att detta inte är kristallklart i den lagtext jag föreslagit, men som jag skrev, jag är inte jurist och texten var mest ägnad till att visa på hur detta skulle kunna göras.

Liknande krav finns för övrigt redan för många andra försäljningar till allmänheten, till exempel krav om innehållsdeklaration på mat (det är ju hemligheter som företaget helst inte vill avslöja). Notera skillnaden mellan att sälja mat till kreti o pleti på ica, och att du lagar mat till din kompis (då behöver du inte berätta ett knyst för någon vad som är i).

Alternativen till mitt förslag tror jag är opraktiska och/eller orimiliga eftersom de alla kräver specialregler för olika typer av licenser. Exempelvis kunde man göra ett specialtillägg till upphovsrätten som ger fritt licensierade verk längre skyddstid än andra verk. Specialregler för olika typer av licenser ger upphov till en hel hög nya gränsdragningsproblem, och gör lagstiftningnen runt avtal lika hårig som skattelagstiftningen…

Jag har också fått frågor på vad problemet jag försöker lösa egentligen är. Det kan vara en aning abstrakt för de som inte “Växt upp” i fri-programvara-världen, och en smula för självklart för de som gjort det, som jag själv gjort, och därmed lätt att glömma att förklara.

Ta som exempel en bok, som bara ges ut i pappersform, men är skriven på dator, i Word. För att ändra boken kan man antingen ha en kopia av worddokumentet och ändra det och sedan skriva ut igen, eller scanna, OCRa och därmed skapa ett exakt likadant worddokument som man sedan ändrar. Det senare är en väldigt tidskrävande och meningslös process.

När skyddstiden löper ut för upphovsrätten har alltså den ursprungliga författaren en fördel jämfört med andra som vill vidarebearbeta hans/hennes material och/eller sammanfoga det med andra texter – han/hon har tillgång till worddokumentet och slipper OCR-processen.

Om nu alla författare hade denna situation hade det varit rättvist. Problemet är att en del redan idag publicerar sina böcker online som worddokument under en fri licens. Dessa har idag en jämn konkurens med de som inte gör det, men den positionen förskjuts när upphovsrättens skyddstid löper ut – författare av rena pappersböcker kan kopiera utan OCR från de som publicerat worddokument, men inte tvärt om.

Vi bör uppmuntra de som publicerar fritt redan idag, och publicerar den ändringsbara versionen, eftersom det underbygger en remixkultur, något som ger mer och bättre kultur, ja kanske faktiskt är definitionen av kultur – något organiskt växande.

Naturligtvis gäller detta många olika typer av dokument, även om typexemplet nog är programvara till datorer.

Stallmans kritik och pliktexemplar

Sunday, November 29th, 2009

För en tid sedan skrev Richard Stallman, grundare av The Free Software Foundation, och därmed i princip initiativtagaren och inspiratören till den ö av fri kultur som finns idag, en artikel med titeln How the Swedish Pirate Party Platform Backfires on Free Software. Den handlar om hur, ironiskt nog, våran ambition om att göra all kultur friare genom att begränsa upphovsrätten, kan begränsa mängden fri kultur.

I det här blogginlägget försöker jag svara på Stallmans kritik och väcka en debatt inom partiet runt hur vi bör hantera fri programvara och fri kultur genom att ge ett förslag på möjliga lagändringar och en motivering för varför det skulle vara genomförbart. Det är en fristående fortsättning på mitt inlägg Proprietär kod och digital glömska.

Stallmans argument är i korthet att för verk som publiceras i en annan form än den som är enklast att ändra (tänk worddokument versus pdf-dokument eller utskriven text), så innebär en kortare upphovsrättstid att färre verk kommer vara tillgängliga i den ändringsbara formen, och därmed förstöra remixkulturen som idag finns runt sådana verk och som använder sig av olika typer av fria licenser, t.ex. Creative Commons eller GNU General Public License. Detta eftersom utgivare av ofria verk efter upphovsrättens utlöpsdato kan kopiera bitar av den ändringsbara versionen av de fria verken, men inte tvärt om.

Stallman föreslår två olika lösningar, den ena (och i mitt tycke enda realistiska) är en sorts escrow-lösning, där den som publicerar ett verk till allmänheten görs skylldig att lämna in en kopia av den ändringsbara versionen till en sorts depå. Denna kopia offentliggörs sedan när skyddstiden för ursprungsverket löpt ut

Nu har många jag pratat med avfärdat den lösningen som ogenomförbar, men faktum är att vi redan har en mycket liknande lösning för vissa typer av verk, nämligen Lag (1993:1392) om pliktexemplar av dokument. Denna skulle ganska lätt kunna utökas att även gälla den ändringsbara formen av sådana dokument jag nämnt ovan. Intressantare är dock att när det att ändra upphovsrättstiden kräver att vi bryter internationella avtal (Bern-konventionen till exempel), så finns det (vad jag vet) inga internationella avtal som skulle hindra oss från att införa något sådant här. Tvärtom finns det avtal om olika typer av pliktexemplar till exempel Budapest Treaty on the International Recognition of the Deposit of Microorganisms for the Purposes of Patent Procedure.

En sådan ändring skulle faktiskt vara intressant även utan kortare skyddstid för upphovsrättsskyddade verk; idag finns det redan många datorspel från datorernas barndom som inte längre går att spela – plattformen de kunde köras på finns inte längre, och vare sig dokumentationen till hur den fungerande internt, eller källkoden till spelet finns kvar, vilket gör det omöjligt att rekonstruera en miljö i vilken spelet kan köras. En stor mängd kultur går härvid förlorad. En sådan här plikt skulle kunna hindra att dagens spel och program går samma öde tillmötes.

Jag har skrivit ett förslag till lagändring. Jag är inte jurist, och det här förslaget skall knappast ses som slutgiltigt (det har säkert kryphål stora nog att köra godståg genom – på tvären), men det visar hur små ändringar som faktiskt måste till.

Lag (1993:1392) om pliktexemplar av dokument 5 §, Dokument som skall lämnas ändras att lyda

Av skrift som avses i Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 1 kap. Upphovsrättens föremål och innehåll, § 1 och som har framställts och utgivits här i landet skall sju pliktexemplar lämnas, om annat inte följer av 7, 8 eller 9 §.

Därtill fogas en § 4a med följande lydelse:

I denna lag förstås med källversion av ett verk den form av ett verk som är att föredra för att göra förändringar av verket. För verk som inte skapats genom en process som innefattat olika former, är detta den publicerade formen. För andra verk avser källversionen alla de delverk och processer som använts för att uppnå den slutgilitiga formen.

Därtill fogas en § 32a med följande lydelse:

För pliktexemplar som skall lämnas enligt föreskrifterna i denna lag skall även källversionen lämnas som pliktexemplar i samma antal kopior som det huvudsakliga pliktexemplaret

Tack till Marco Baxemyr och Rikard Fröberg som båda kommit med goda kommentarer och förslag på förbättringar av det här inlägget.

Budapest Treaty on the International Recognition of the Deposit of Microorganisms for the Purposes of Patent Procedure