Jag har funderat i några dagar kring att skriva mer om hela barnporr-problematiken och samlat på mig en del länkar. Jag är inte säker på att jag kommer få in allt i sammanhanget, men jag ska försöka åtminstonde.

Vi kan börja med att gå tillbaka i tiden. I början av 2008 skrev Christian Engström en sammanfattning. “Barnporrlänkar för nytillkomna“. Att använda barnporr istället för “Varg” har varit i mode i några år nu. Det är ett ord som politikerna förstår. Barnporr är farligt. Då lyssnar dem. ECPAT och Rikskrim visar allt för hemska bilder när de förklarar att barnporr är dåligt.

När vårt manifest släpptes var Niklas Dougherty snabb att kommentera på det som ett liberalt manifest.
Han beskriver vårt manifest med två riktigt bra stycken.

Sjökorten täcker de tre områdena integritet, kultur och kunskap, vilket kan tyckas relativt futtigt jämfört med de omfattande kataloger gammelpartierna har. Men vid en närmare anblick ser vi här att piratpartiet pratar ordentlig revolution, att man avser förändra i så mycket högre grad än samtliga andra partier tillsammans.

Detta är ett mycket starkt valmanifest med stora mått av förändringar från ett auktoritärt samhälle där demokratin börjat luckras upp ordentligt till ett fritt samhälle där demokratin stärks avsevärt. Jag känner mig i och med detta manifest stolt över att vilja lägga min röst på piratpartiet och att i övrigt argumentera för dess sak – detta är mitt parti, detta är ett liberalt manifest som heter duga, ett manifest och ett parti alla liberaler som blivit politiskt hemlösa bör stödja.

Sedan “pratade Rick bort sig” i Ekot, och vi fick höra från andra partier att det var kört. Piratpartiet sades gå i graven, jag vågar idag, med korten på bordet säga att de hade fel.
Ja, Rick gjorde bort sig, därav dementin, eller förtydligandet som vi kallat det. Vi var snabba med att släppa ett nytt valmanifest.

Ja, vi fick försvara honom med näbbar och klor. Vissa undrar varför vi gör det, med stor anledning är det att vi tror på honom och på partiet. Personligen vet jag att jag har alldeles för lätt att gå in i defensiv position direkt när det kommer kritik. Men det är för att jag har satsat enormt mycket på Piratpartiet, och att jag tror på att vi kommer komma in i Riksdagen. Det slår ibland fel, riktigt fel. Saknar länk för att beskriva hur det är och varför man går in i en sådan försvarsposition ibland.

Olof förklarar varför det slår fel så här ibland med ett väldigt träffsäkert citat:

Bara så alla vet: PP är ett sakfrågeparti. Våra medlemmar, inklusive partiledaren, fokuserar på frågorna ur ett idelogiskt perspektiv snarare än att oroa oss för stil och misstolkning. Det är måhända något vi behöver bättra oss på, medges, speciellt när vi försöker ta oss in i riksdagen.

Men du, var lite godtrogen som omväxling och se oss utifrån perspektivet att vi är aktivister, doers, ideologer. Vi tar tag i saker, vill förändra strukturer som är orättvisa eller helt enkelt funktionsodugliga och rättsosäkra.

Det är viktigt att vi påpekar varför vi inte siktar på mer saker, det är viktigt att förklara varför vi vågar ta i barnporrsfrågan när ingen annan gör det.
Fortsatt stöd får vi, trots att några av våra större supportrar vacklade lite. Rädslan att en yttran om att rösta på Piratpartiet skulle betyda pedofilkramare, eller dylikt, började infinna sig. En del partister ställde sig upp rakryggat med stöd för Rick och Piratpartiet. Själv blev jag överumplad med en direktsänd intervju innan jag insett vad som hade skett.

Emma fortsätter än idag att banka sin panna när hon försöker diskutera PR med oss. Jag klandrar henne inte om hon ger upp, och förstår samtidigt att hon fortsätter kämpa. De första dagarna var jobbiga, ute på seglingen bestämde vi oss för att gömma oss över helgen. Men nu har det lugnat ner sig igen, internet kanske aldrig glömmer, men de flesta i allmänheten gör det. På gott och ont.

För att citera Dougherty igen

Barnpornografi är förstås en helt annan fråga, eftersom det där rör sig om icke samtyckande övergreppshandlingar av en art som strider mot autonomiprincipen. Barnporr är alltså ett verkligt problem som inte har så mycket med moralbegrepp att göra – även om övertonerna och den perifera diskursen är av moralisk art. Internet har här helt kullkastat den kontroll man tidigare haft kring sådan distribution, och svaret har inte låtit vänta på sig: censur av kinesisk modell har börjat tillämpas på nätet, och även här arbetar konsensuspolitiken i riktning mot att utvidga censuren i hela EU. Det är framförallt tecknat material som censureras, material man inte kommer åt då det inte är olagligt i mer än en handfull stater, inklusive Sverige.

Den verkliga barnporr som distribueras på nätet finns i slutna rum som inte kan censureras bort. Där nyttjar man istället infiltration och samordnade internationella aktioner för att komma åt distributörer. Censuren har mer en funktion av att ”skicka signaler” till vanliga medborgare om att den här typen av material (vanligen tecknat) inte är lämpligt.

Det ska inte vara straffbart att avbilda fiktiva barn. Barnporr, vad är barnporr för dig? Ett övergrepp som dokumenteras är integritetskränkande oavsett. Unga flickor och pojkar som tar foton av sig själva och lägger ut på nätet, och sedan ångrar sig, kränker man deras integritet om man kommer över de bilderna då? En tecknad bild, av pre-pubertala ungdommar, är det också barnporr? Är nakenhet alltid porr?
När vi pratar om pedofili så menar vi väl ändå dem som utagerar sexuella handlingar med barn? När ska vi satsa på att hjälpa dessa personer istället för att bara prata om det som att de är ett stort hot mot samhället? Det kanske är samhället som är ett stort hot emot dem? (nej övergrepp är aldrig rätt, besides the point here tho.)

Nu har det även gått så långt att DN blivit anmälda för barnporrbrott. Det ska bli intressant att se var denna karusell kommer sluta. Piratpartiet behövs mer än någonsin!