Natten har varit hård, som ni kan ha sett på twitter om ni följt #piratskutan. Jag ska lägga till en plugin så vi kan få bloggpostningar från det som skrivs på #piratskutan.
Att följa mig överhuvudtaget på Twitter kan vara en god idé, för jag kan tänkas missa tagga. Olof höll god nattvakt. Men vårt ankare fastnade inte särskilt bra i bukten vi försökte ta skydd. Så natten har varit orolig, vi har försökt sova i skift, men att ligga i fören när folk bråkar med ett ankare som sitter där, är inte det lättaste kan jag säga dig.

Nattens hjälte är: Egil
Morgonens hjälte är: Marie

Egil var en riktig kämpe i natt när vädret drog till, vädret tog oss med storm så att säga. Vi var inte helt redo på ovädret som drev in. Det märktes att han var lite orolig, men han skötte sig bra och jag kände mig trygg. Jag och Sebastian blev inskickade för att vila oss lite, medan Olof satt vakt. Men det dröjde inte länge förän det drog igång igen.

När klockan var omkring 5, jag gissar vilt, blev vi tillfrågade om någon ville plumsa. Vi behövde fästa fast oss i land. Eftersom jag tagit det relativt försiktigt på grund av ryggen tänkte jag att det var min tur, och det är rätt skönt att vara först ut med att offra sig och hoppa i sjön.
Sagt och gjort, jag satte på mig lite “bättre” kläder och förberedde mig. Jag ställer mig vid relingen och stirrar ner i vattnet. ÅH NEJ Brännmaneter!!!

Vi tog sats och jag var inte säker på när jag skulle plumsa i, och livrädd för brännmaneterna, så jag lyckades inte ta mig i vattnet. Men Egil pushade på mig och sa denna gång får du hoppa i. Jag förberedde mig så att jag inte skulle ha något val. Hängde ut från snöret i relingen redo att släppa i mig, med ett långt rep runt ena armen, som skulle med i land.

PLUMS

Det var läskigt. Men varmt och skönt i vattnet, trodde jag skulle bli kall, det är ju ändå hav. Till mitt nöje brändes det inget av maneterna så jag simmade glatt förbi och började kravla mig upp för stenarna.
När jag väl fått fast repet i utvalt träd tog jag en titt på min arm. Och såg ett stort fint rött märke. Sånt som händer. Sen stod jag väntande på stranden på vidare instruktioner och började känna hur det sved på armarna. Åh nej, brännmaneter!

Jag njuter av smärtan, jag vet att jag lever. Jag vet att jag kan tänka mig göra vad som helst för oss ombord på båten, jag har redan kastat mig ner bland brännmaneter och offrat min egen hälsa. På gott och ont. Just nu rätt mycket ont, men jag får höra att jag är en hjälte. Stolt blir man då!

Morgonens träningspass avklarat i alla fall. Efter etappen gjorde vi i ordning varmt vatten och olika sorters varma koppar till frukost för lite energi. Vi hade alla 4 kämpat hårt för att klara natten. Riktiga pirater kommer vi hinna bli innan denna resa är över!
Jag låter nu pojkarna sova.

Jellyfish > Norrmän, any day!

Video nedan där ni kan se hur mycket brännmaneter det var!

Okej, det var inte så mycket där jag hoppade i, men de hopade sig snart kring vår båt, efter att vi fäst fast och jag kommit ombord på båten igen.