—

Ingen är tvingad att deponera sitt källmaterial, men i utbyte mot ensamrätt så kräver samhället detta som motprestation.

Den som bara söker erkännande kan publicera under public domain och behöver då inte deponera sitt källmaterial.

—

Pliktexemplar skulle jämna ut maktbalansen mellan mjukvaruutvecklare och användare.

Företag och enskilda kan idag tvingas köpa ny mjukvara när utvecklaren deklarerar “end of life” för en produkt. Användaren hamnar då i en ekonomisk och säkerhetsmässig rävsax. Trots att produkten fungerar utmärkt, kan han inte fortsätta använda den då han inte har möjlighet att täppa till de säkerhetsluckor som med tiden alltid hittas. Utvecklaren kan på så sätt tvinga användaren till vidare köp, trots att ersättningsprodukten inte medför några fördelar för användaren.

Användaren har en produkt som han i praktiken inte kan anpassa trots att upphovsrätten medger rätt till viss anpassning. En anpassning kan vara så begränsad som att ändra två eller tre rader i ett system som utgörs av en miljon rader kod.

Jag ser därför stora fördelar med att källmaterial deponeras utan allmän åtkomst, för att publiceras då utvecklaren deklarerar “end of life” för en produkt eller då upphovsrätten löper ut.

Mvh omfrihet

Jag frågade ovan huruvida du verkligen vill lagstifta om publiceringstvång. Jag tycker inte skillnaden gentemot att låta FRA avlyssna våra privata telekommunikationer är så väldigt stor. Du kanske har en annan tanke med lagförslaget än som framgår av din text, så förklara gärna hur du ser på saken.

Ändamålsglidning var ordet.

Jag tycker alltså att uppräkningen i 2 § räcker. Genom att hänvisa till definitionen i upphovsrättslagen riskerar du att missa utgivna alster som inte uppnår verkshöjd, såsom ljud- och bildupptagningar, fotografier samt tabeller (databaser). Kanske finns det ytterligare specialfall, såsom “konstverk” som inte skapats av människor (djurkonst, naturfenomen). Om de utgör en del av vår massproducerade kultur, så bör de också omfattas av pliktleverans, vare sig de skyddas av upphovsrätt eller ej.

Det ovanstående är dock detaljer, som juristerna kan få fila på när de vet vad du vill uppnå. Jag ser ett större principiellt problem med din 32 a §, vilken jag uppfattar som själva poängen med förslaget. Den “källversion” du talar om är alltså normalt inte utgiven, och därmed inte tillgänglig för allmänheten. Du vill med andra ord lagstifta om offentliggörande av “privat” information.

Syftet med pliktexemplarslagen är inte att tvinga fram publicering eller offentliggörande, utan bara att bevara det som faktiskt har publicerats. Förutom att ditt förslag innebär en ändamålsglidning hos lagen, så vill jag ställa frågan huruvida det är rätt att tvinga fram något offentliggörande alls.

Är det bara datorprogram det handlar om? Din definition i 4 a § förefaller allmängiltig, och skulle kunna avse den skönlitterära författarens elektroniska manus (med allehanda kommentarer enbart avsedda för förläggarens ögon) eller filmregissörens storyboard. Dessa är sällan eller aldrig tänkta att ges ut, och innehållet blir därefter.

Telefonkataloger och föreningars medlemsmatriklar bygger på utdrag ur databaser, som samtidigt kan innehålla sekretessbelagda uppgifter. Ändringar skall göras i databasen, inte i utdraget. Finns det någon poäng i att “forka” telefonkatalogen och göra en egen version när skyddet för förlagan löpt ut?

Till de mer udda konsekvenserna räknar jag att det blir omöjligt att publicera korsord och andra mentala pyssel utan att samtidigt återge lösningen, eftersom dessa inte kan ändras utan att man vet facit. Visserligen skulle vi då äntligen bli kvitt farsoten sudoku, men frågan är om vi inte slänger ut barnet med badvattnet… Till samma kategori räknar jag vissa typer av datorspel, där spelidén utgår från att spelaren inte vet hur programmet fungerar.

Vissa uttrycksformer fungerar liksom bara read-only. Vi “befriar” dem inte genom att göra dem read-write, utan vi eliminerar dem i stället.

I och för sig har jag inget emot att vi eliminerar Microsoft Word från marknaden, men detta bör göras av marknadskrafterna själva, inte genom påbud i lag. Så länge det finns en efterfrågan på en produkt och villiga producenter, så kommer det att finnas ett utbud. För exempel på hur det går när man försöker begränsa utbudet genom lag, se War on Drugs – det hjälper liksom inte att hänvisa narkotikahandlarna till apoteket för att de skall bli lagliga. Vill vi därutöver ha ett War on Binaries?

Tänk dig själv att få hembesök av en uniformerad patrull från KB som säger: “Vi har sett att en raytrace-bild med ditt namn på har spridits via bittorrent. Källkoden, tack, eller så skriver vi ut böter enligt 35 §!”

Då jag själv skrivit om detta ( http://phelerox.wordpress.com/2009/08/13/piratpartiet-och-fri-mjukvara/ ) förstod jag ju direkt vad du syftade på, men jag tror att en tydligare förklaring så att fler förstår – utan att djupdyka i stallmans text samt lagtexter – skulle gynna förslaget!

Även vissa mikroorganismer kräver en form av deponering enlig Wipo. Även här.

Går det med mikroorganismer så lär det väl gå med mjukvara då internet gör det tämligen enkelt att deponera filer jämfört med biologiskt material.